Jag har aldrig förstått hur man ska hinna med jobb, sina fritidsintressen (träning för mig) sköta hemmet med allt det innebär, laga mat och dessutom sova gärna 7-8 timmar/natt när ett dygn bara innehåller 24 timmar!!??
Ja, det var väl det jag hade att säga idag.
Nu ska jag göra det sista här hemma innan jag måste sova.
(Jobbar dessutom 11-23 i morgon så bloggandet kommer nog igång på torsdag igen.)
Nämde jag förresten att jag släpade ut syster i öknen i Maspalomas? Det blev en del fina bilder (och en hel del roliga med.)
Här har ni en. :)
Vivi
4 april 2012 10:52
Men söta du iotne behövde du skriva en så lång kommentar :)
Jag avr bara orolig att mina kommentarer inte hade kommit fram, men det är klart att du måste gå in och godkänna dem först :P
Vilken häftig bild, du ser ut som värsta fintness tjejen på bilden, bild rygg ser riktigt snygg och så där lagom musklig ut ;)
Dessutom verkligen älskar jag dina tatueringar!!
Nooooo ush vad synd att du inte kan :(
Förstår varför, det är lungt gumman, men jag komemr sakna dig ändå ;)
Spendera nu inte FÖR mycket tid med att "hinna ikapp" bloggen, du får vara lite ledig på din lediga tid också :)
Kramar !!
http://www.missvivis.se
Rinki
4 april 2012 13:31
Nej, det är svårt det där med att få tiden till att räcka till! Det håller jag med om. Vilken snygg bild på dig i öknen, du ser riktigt proffsig ut ;) du skulle ju kunna vara med i en reklam för den sportbhn eller något!
Sv: Ja, det är väldigt intressant att diskutera ett begrepp som kärnfamilj i dagens samhälle när det finns så många olika konstellationer och sedan finns det även vissa familjer som faller inom kategorin "kärnfamilj", om man ser till "ytan": en mamma, pappa och deras barn. Men sedan kan det också visa sig att en av föräldrarna kanske har skilt sig tidigare, ska man benämna även den nya familjen som kärnfamilj då? Min familj till exempel är väl en rätt så typisk kärnfamilj: min mamma, pappa, jag och min lillebror. Men sedan så har min pappa gift om sig (med min mamma och nu har de varit tillsammans i över 20 år) och sedan är både jag och min bror adopterade. Det finns många aspekter som gör att andra kanske skulle benämna min familj som något helt annat.
Jag håller med, om en kvinna, eller en man för den delen, känner att den personen inte känner att denne skulle kunna ta hand om ett barn, ja då ska inte den personen behöva skaffa barn. Det är ju trots allt ett liv man talar om och det livet förtjänar att ha en förälder som ville han den! Sedan finns det ju dem som tvivlar på sin förmåga att vara bra föräldrar, liksom inte sådär att de inte vill ha barn, utan bara är rädda. Då tycker jag att man ska tänka på det, diskutera det för att jag tror att Alla är rädda innan de får barn, oavsett. Då tycker jag inte att man ska stötta den personen och liksom säga "nej, men skaffa inte barn då", ibland behöver man en liten push, eller en uppmuntring, få höra att man klarar det.
Men vill man inte skaffa barn, så ska man inte heller behöva det. Det där med att man kommer att ångra sig när man blir äldre, ja det är rätt så fräckt att säga det till en kvinna eller en man, men å andra sidan kan det nog mycket väl bli så i vissa fall. Nu när det då finns saker som IVF så kan ju dessa kvinnor egentligen få barn ifall de skulle ångra sig...vilket jag också kan känna mig lite kluven till, för hur bra kommer det att vara för kvinnas kropp då? Vilka komplikationer kan uppstå och vad är bäst för barnet? Allting är så individuellt att det blir så svårt att helt tycka till om något av det här enligt mig :). Förlåt för en sådan lång kommentar.
Kram på dig, hoppas att du hinner med allting :)
http://rhulth.wordpress.com
Lovisa
4 april 2012 21:37
Ja, men herregud. Kan vi inte slippa att sova eller åtminstone få ett par extra timmar!
Härlig bild förresten =) Och angående träningen, jag har hittat en sida med grymma hemmaövningar (om än lite väl korta) och tjejen som visar upp allt har en GRYM kropp: http://www.bodyrock.tv/
http://missfitforfight.shapemeup.se