Till alla er som undrar, Mira mår toppen. (Och tack så mycket alla för era fina kommentarer om operationen och så, det lugnar mig trots att min oro över allt sådant är stor.)
Enligt henne själv mår hon i alla fall toppen. 
Det ska springas runt, jaga storebror och kelas med mamma när hon vill sova i 10 min till. :P
Så hon är som vanligt!
Bara mamma som är orolig  när hon springer runt så mycket och klätrar med ett färskt sår på magen.. 
Jag kommer väl att kolla såret som en besatt de närmsta dagarna så inget händer.

Med andra ord, Mira mår bra, matte orolig.

Ja, idag är jag ett litet nervvrak här hemma.. (Eller stort?) 

Mira är nu hos veterinären och jag är så orolig. Vill bara åka och hämta henne NU. Men förmodligen har de sövt henne vid det här laget.. :( usch, jag är så nervös.. 
Jag vet att det är ett väldigt vanligt ingrepp, en sterilisering, men ändå. Det är min lilla prinsessa vi pratar om.

Pescen hemma har nu lugnat sig, men han var förvirrad när jag kom hem. Gick runt och letade liksom konstigt när syster är borta. Sedan har han tytt sig till mig massor men nu i alla fall laggt sig i fönstert i vardagsrummet.

Jag själv försöker sysselsätta mig med att tvätta och ska snart iväg till affären. Inhandla mat och sedan ska jag göra proteinkakor och även några semelbullar. T'änkte att vi ska ha en liten efterrätt ikväll. Det är ju alla hjärtansdag. Men att köpa färdiga semlor är inget alternativ. De går ju göra så mycket nyttigare om man gör dem själv, plus att det är ju roligt att baka. :) 

(Och jag håller mig sysselsatt fram till kl. 14, när jag får hämta Mira.) 

Förra veckan började Mira bete sig så konstigt, hon jamade och gned sig mot allt. Jag förstod verkligen inte vad som hänt med henne, deprimerad? Ville hon ha mer uppmärksamhet? 

Till slut kom jag på det, uppmäskamhet, ja, det ville hon vekrligen ha. Men inte av mig eller Johan. Nej då, det var Pesch hon ville ha uppmärksamheten av! 

Ja, hon har blivit stor, hon har blivit kvinna och marsar som bara den. (Mamma berättade för mig att det tydligen kallas "marsa" när katthonor "löper".) 

Jag tog tag i saken på en gång. Eftersom hon är innekatt och vi inte har tänkt att fixa något stamnamn och ha bäbisar på henne så tyckte vi att det var lika bra att setrilicera henne på en gång. 

Så i morgon (kanske inte så passande på alla hjärtansdag) så ska hon in till tant veterinären. 

Jag är faktiskt lite nervös, gillar inte tanken på att de ska söva henne och hur hon kommer att må efteråt. 

Jag har i alla fall avbokat min träning på kvällen och ska vara hemma med henne hela tiden efter att hon kommit hem. 

Det är ju en liten större operation än när de kastrerar en hane så det blir väl tratt och hela grejen nu då.

Någon som har lite erfarenhet av detta? 
Tror ni att vi borde skjutsa ut Peschen till Johans pappa någon dag? Eftersom både jag och Johan jobbar på onsdag och de kommer att vara ensamma ganska många timmar...

Åh, vad orolig mamma jag är. Men de är ju mina små bäbisar! :) 

Jag har ju kommit på att jag inte skrivit om vårt nya katträd här hemma. Det var ett tag sedan vi köpte det nu faktsitk, en liten spontan present till katterna.  (Så var det ju på rea)  

Ibland kan man ju som "kattmamma", "kattpappa" med så klart, undra hur de små pälsbollarna tänker när de väljer sovplatser. De kan ju ibland krypa in i de konstigaste vrår och lägga sig så nöjda och sova. 

Nu idag låg de båda och sov i nya trädet. Mira har intagit översta slafen, men Peschen, han tog en alternativ ställning. *fniss*

Ja, ni kan ju se själva...

Jag lovar, han låg verkligen där och sov som om det vorde den bästa sovplatsen ever!  Hihi... 

Jag satt just och kollade igenom bilder jag tog på Mira hennes andra dag här hemma. Hon var så rädd och ledsen.. usch, det var en riktigt jobbig vecka, den där första.

Lätt att glömma det nu när hon är så livlig och tar för sig så mycket. :) 

Och se så liiiiten och ullig hon var! *maaaw*

Min lilla go flicka! 

Jag har ett super bra tips på om man verkligen inte vill försova sig, skaffa en Mira2000 (som jag själv kallar henne.) 
Hon är pålitlig och du kan absolut inte missa hennes signal!

Du kommer aldrig mer få en sovmorgon, vaknar direkt och sedan har hon en "stänger av sig när du går upp funktion", vilket gör att det är mer eller mindre omöjligt att soman om igen efter att hon gått igång. 

Ja, hon känns verkligen som en väckarklocka på mornarna när man tänker "jag tar en sovmorgon till 8.00" 

Men då kommer hon,  vid halv 7 i morse och tänkte "men hallå, pappa du har ju inte gått upp än!!!" (eftersom Johan är den som går upp först på mornarna under veckorna)

Hon ställer sig då ungeför 10 cm från Johans huvud och börjar jama, hennes jamande är, när hon väl vill det, väääääldigt höga och gälla. Sådär så det skär i ens nyvakna öron. 

Hon slutar heller inte förrän man visat att man är vaken och börjar klappa henne, då går spinnandet igång, vilket hon också är bra på att göra höööööööööööt och länge. 

Så är det bara att ligga där och klappa henne till man känner att man kan gå upp eller om man har tur så kommer Peschen och tar hennes uppmärksamhet så får man kanske sova en liten timme till om man då kan somna om. 

Mammas lilla ängel.... *mummel*..... 

Just nu ligger min sjukling till sambo och sover i gott sällskap med pälsbollarna i soffan. 

Mina 3 absoluta favoriter i hela världen. 

*kärlek* 

Mira har blivit bra mycket lugnare nu den senaste tiden, hon närmar sig ju 6 månader nu.

Men speciellt efter att julen tagit slut så har det lugnat sig. Hon var ju så förtjust i julgarnen och alla kulorna i den.

Kanske hon bara vilar upp sig inför nästa jul.