Ja, livet leker när man städar hela dagen...

Jag har verkligen städat Hela dagen. Uh! 

Inte ens varit på gymmet idag ju!! uj uj.. *världen är upp och ner*

Dammat och gjort snyggt i badrummet, torkat skåpluckor i köket, damsugit hela soffan ordentligt... Ja, listan kan bli lång. 
Men ändå är det massor kvar att göra. Jag hade en liten plan på hur mycket jag skulle hinna med. Men som vanligt tar ju alla grejer så mycket längre tid än vad man räknar med så jag hann inte med det så klar.
Det är enna tur att jag är helt ledig i morgon så jag kan fortsätta då.   

Nu ska jag dock laga lite mat tills Johan kommer hem och sedan bär det av till jobbet för min del.

Det har varit en sån härlig halloween helg i år måste jag verkligen säga! 

I lördags var det stor fest i bygdegård med både känt och okänt folk, riktigt roligt.

Självklart var alla utklädda, annars är det ju inte halloweenfest!  

Själv var jag 60-tals chick med en liten komplikation att jag blivit vampyrmat. 

En roligt kväll som började med förfest tillsammans med tjejerna från gymmet. Allt blir ju roligt med trevligt sällskap! :) 

Söndagen är däremot ett helt annat kapitel. Efter en lååång stund i sängen på morgonen så drog jag mig upp till soffan och plaserade min söta lilla rumpa där resten av dagen. Fick pizza serverad av underbara sambon och sedan blev det film och TV hela dagen! 

Ärligt, det var precis vad jag behövde! Oförskämt skönt! 

Jag kom mig faktiskt ur soffan på kvällskanten och iväg till ICA för att köpa glass. *fniss*

En riktigt bra helg.

Tack så mycket till alla som varit med och gjort den bra.   

Ja, just det! Jag gör det! SommarMuffins i oktober!  

Jag blev väldigt sugen på att baka, och när jag gick igenom skafferi och frys så kom jag fram till att muffins med lite sommarkänsla blir fredagens godbit.

 Jag använde: 

100 g smör

1 dl mjölk

2 ägg 

2 dl socker

2 tsk bakpulver

2 tsk vaniljsocker

3 dl vetemjöl

ca 2 dl hallon

ca 1 dl blåbär

Så här gjorde jag: 

Vispa ägg och socker fluffigt och smält under tiden smöret i en kastrull. 

Häll i mjölken i kastrllen med det smölta smöret dra bort det från plattan. 

Blanda i vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker i ägg blandningen.

Rör sedan ner smörblandningen och rör ihop allt till en jämn smet. 

Plasera 12 muffinsformar i en muffinsplåt och häll i lite smet i varje form och fördela sedan hallonen i alla formarna. 

Häll på resten av smeten över hallonen och avsluta med att toppa med några blåbär längst upp på varje muffins. 

Grädda i ca 15 min i 175 grader!

Detta receptet är så bra grundrecept för muffins tycker jag. Använder det jämt, enkelt och säkert. Sedan blandar jag i vad jag känner för, eller som nu, vad jag har hemma. 

Lite krossade hasselnötter hade nog inte varit helt fel till dessa kan jag lova. :) 

Det är frågan jag ställer mig just nu när mitt ben gör sååååååå ont! 

Klantigheten ägde rum i onsdag efter träningen när jag skulle stretcha. Jag brukar ju göra det rätt ordentligt och vara noga med det för jag gillar inte att bli stel. Vill vara rörlig och rätt så vig. (Inte för att jag är så vig som jag var i gymnasiet.) 
Men så var jag lite för snabb och slarvig för jag tänkte bara på hur skönt det skulle vara att krypa ner i soffan ett tag innan jag skulle lägga mig så som vanligt när man ska göra något snabbt så går det ju alltid fel.

Jag stretchade lite för snabbt och sträckte ut benen lite för mycket *plupp* sa det i en muskel i låret och nu är jag lite lätt blå vid muskelfästet och  kan knappt gå. 
Så fort jag trycker ifrån med benet så hugger det i hela muskeln och gör skit ont!

Jag är bara så otorligt arg på mig själv! Var för ska jag vara så klantig? Jag vet ju att det är så lätt att sträcka för mycket så att detta händer. Speciellt just den muskeln, jag har nämligen sträckt den ordentligt 2 ggr förr så det har blivit på samma vis. Jag vet så väl att jag ska vara försiktigt just där och vara riktigt varm när jag stertchar den muskeln.

Men nu får jag stå mitt kast och hålla upp med träningen ett tag tills smärtan lagt sig. Och jag överdoserar på tigerbalsam just nu med!!

Meeeeen.. jag kanske kan träna lite öerkropp i alla fall i morgon.  (A)

Morrandet och fräsandet fortsätter här hemma men det är faktiskt i mindre skala och jag tycker att Mira börjar känna sig lite mer bekväm med Peschen, så länge han håller lite avstånd från henne. Dock har han ju lite svårt att hålla avståndet hela tiden, vill så gärna gå nära. 

Men mamma blir glad när frukosten delas mindre än 1 meter ifrån varandra! :) 

Följ min blogg med Bloglovin 

Ja, det var då på tiden att jag gick med på denna sidan! Kanske jag får lite ordning på att följa de bloggar jag brukar läsa. :) 

Efter Miras ankomst igår är Pesch förvirrad. Han vill så förtvivlat gärna nosa på henne och busa med henne. Men lilla Mira är så rädd och förmodligen förvirrad med så hon morrar och fräser så fort Pesch kommer i närheten. 

Just nu känner jag mig något förtvivlad, jag har ingen aning om hur jag ska bete mig känner jag.

Ska jag bara låta dem vara så de får lösa allt själva? (Trots att Mira bara vill vara inne i sovrummet, gärna under sängen just nu.)

Ska jag försöka få Pesch att ge henne lite utrymme så hon får hinna känna sig lite hemma? (Hur jag nu ska lösa det.)

Eller finns det något annat alternativ? 

Någon kattvan människa som vet hur man löser dessa situationer? 

Så här såg det ut igår när Mira såg sig omkring lite på kvällen. 

I morse var det sista morgon som bara jag och Pesch får ligga och mysa i sängen. 

Han kommer nämligen varje morgon och lägger sig på mig och gosas ett litet tag innan det är dags att gå upp. 

(Vi kommer i och för sig vara ensamma i morgonbitti med, men då ska jag upp och jobba tidigt och hinner inte ligga och dra mig. (Då somnar jag bara om.))

Men på onsdag blir det nya traditioner då Mira har flyttat in och vi får se vad som händer då. Jag längtar så otroligt mycket. Spännande och se vad Pesch tycker om henne med.

Men jag hoppas verkligen att han kommer fortsätta med att komma till mig på morgnarna, för det är den mysigaste stunden på hela dagen. :) 

Min älskade lilla gosis. Jag var ju tvungen att föreviga ögonblicket. :)